Att inse sina egna begränsningar

Fem och en halv vecka kvar till Lidingöloppet och mitt knä vill fortfarande inte så som jag vill. För jag vill ju springa långt, snabbt och ofta.
För ca 1 månad sedan inledde jag rehabilitering för att lösa löparknä i mitt högra knä. Jag hade så ont att jag haltade och knappt kunde lägga någon tyngd alls på benet. Visst har det blivit bättre och jag har börjat köra några små rundor i långsamt tempo, men det är långt ifrån bra.
Målet som initialt var att klara Lidingöloppet på sub. 2 timmar och 30 min, har jag fått ändra. Jag har fått inse att min kropp har sina begränsningar. Speciellt när den inte är fullt fungerande. Målet nu är att genomföra loppet in i mål, och förhoppningen är att kunna springa hela vägen. För en tävlingsmänniska som mig är det väldigt tråkigt att behöva sänka ribban, men samtidigt känns det som det enda vettiga. Det är inte värt att stressa upp sig och pressa sig själv till den grad att man riskerar dra på sig en allvarligare och mer långdragen skada.
När jag nu inte kan springa som vanligt kompenserar jag med styrketräning och konditionsträning i andra former, ex. landsvägscykling, crosstrainer och roddmaskin. Min sjukgymnast sa ju faktiskt att det bästa jag kan göra är att fortsätta träna, men endast träningsformer som inte gör ont.
Trots detta är jag vid gott humör och tänker redan på Vasaloppet och Vättern nästa år. Då ska det minsann gå undan och skador ska vara ett minne blott!

Malmö till Halmstad på racercykel

För en vecka sedan fick jag ett infall. En alldeles ypperlig ide' i min mening. De flesta andra tyckte det var ett lite smågalet och knäppt påhitt.
Jag skulle cykla från Malmö till Halmstad. I Halmstad skulle jag träffa min vän Jonas, hans Anna och lille son Erik. Jag gjorde lite research och förberedde mig på ett ordentligt och utmanande långdistanspass.
Vägen jag valde gick genom Lomma, Bjärred, Borgeby, Löddeköping, Hofterup, Ålstorp, Saxtorp, Tågarp, Mörarp, Bjuv, Ängelholm, Margretetorp, över Hallandsåsen till Östra Karup, sen mot Båstad, Mellbystrand, och sen följde jag Kattegattleden hela vägen till Halmstad.

Jag rullade från Malmö 07:15 måndag morgon, stannade vid två tillfällen för energidepå och ett antal gånger till för att checka kartan, klockan 13:15 knackade jag på hos Jonas i Halmstad. Cyklingen tog ganska exakt 5,5 timmar vilket gav mig en snitthastighet på 27,0km/h över 150km. Inte så pjåkigt med tanke på att jag körde helt ensam. Helt klart nöjd. Mat, umgänge och bad på Tylösand var den perfekta belöningen.
Dagen därpå fick jag skjuts till Helsingborg och därifrån cyklade jag till Malmö i en fruktansvärd motvind via Glumslövs backar och Landskrona, totalt 65 km.
Tisdag eftermiddag låg jag helt slagen på en brygga nere i västra hamnen och njöt av några av sommarens få och lätträknade soltimmar. Tänkte inte sätta mig på en sadel på ett tag efter...låt oss lämna ämnet där!