Grinchen Emma

Julbelysningen får Malmö att lysa upp och glimma på dessa mörkaste dagar. Det är julbord på majoriteten av svenska restauranger. Vänner och familj bjuder in till än det ena, än det andra julbak/mys/häng. Men detta året känns det som att julmyset inte riktigt hittar hem hos mig. Känner mig lite som Grinchen! Något bak har jag inte haft tid att göra i år, och det kanske är delvis därför som det inte känns helt rätt.

Mina tankar är fullt upptagna med min nya lägenhet som jag är mitt uppe i renoveringen med. Köket står klart och nu även sovrummet. Det fina parkettgolvet är slipat och litlaserat och nu ska även väggarna i vardagsrummet få sig en omgång. Det tar tid, men det är kul att se det fina resultatet växa fram. Längtar efter att kunna flytta in på riktigt.

Vid sidan av detta har jag äntligen lyckats få iväg min anmälan till Vätternrundan 2016. Jag kommer köra med en Malmögrupp för Ride of Hope. Min anmälningsavgift går oavkortat till Barncancerfonden, vilket känns riktigt bra. Min grupp har som målsättning att sa sig runt på under 11h och vår starttid är kl. 04:40. I min grupp kommer även instruktörskollega Roger Andersson och en av hans vänner att köra. Extra kul när man känner någon som man kan tagga tillsammans med.

Innan Vättern är det dock Vasaloppet, och det är loppet jag fasar mest för. Träningen hittills har inte varit vad den borde då jag inte tagit mig tiden att köra rullskidor. Löpning och styrka har det blivit desto mer av. I januari får det bli ändring på detta.

Två dagar till jul, hoppas julstämningen infinner sig snart trots allt. Men till er alla önskar jag oavsett en riktigt god jul och gott nytt år!

Familjen Värnhem

Bostadsmarknaden är just nu en jäkla karusell. Det spinner på i ett hejdlöst tempo och priserna pressas upp något sinnersjukt mycket. Lägenheter läggs ut och 24 timmar senare är de bortplockade från Hemnet. Jag visste att det skulle bli tufft när jag gav mig an att sälja min egen för att leta nytt. Magkänsla har varit lite orolig i några veckors tid, om vi säger så... Jag har släpat med vänner på diverse olika visningar, och blivit besviken mer än en gång när ett pris skenat iväg bortom min budget.

Men som det sägs, det finns någon mening med allt! Måndag för en vecka sedan bestämde jag visningstillfälle med en säljare. Onsdagen fick jag se den. Torsdag kl 21:00 fick jag veta att den var min!

Min nya adress från och med 1 december lyder som följer: Värnhemsgatan 15!
I och med min flytt från Östra Sorgenfri till denna skönhet på 2,5 rum och 63kvm så sällar jag mig till ett väldigt fint gäng människor som redan bor i detta kvarter. Det känns lite som i "Friends". Precis under mig bor ett trevligt par som båda arbetar på gymmet. Snett undertill bor min nära vän Anette, och i trappuppgången bredvid bor ingen mindre än söta Emelia. Hur kan man hamna bättre än så?

Jag har en hel del småpyssel och renoveringsprojekt att ta tag i, men detta ser jag endast fram emot. Ska verkligen bli skitkul! Kommer bli en mycket händelserik december månad detta året.

Lite bilder på min nya bostad:

 

 

 

 

One Live Sthlm - Les Mills Rock Concert

I fredags satt jag på ett flyg till Stockholm (igen). Så här ofta brukar jag inte besöka vår fina huvudstad. Även denna gång var anledningen träningsrelaterad.
Helgen 24-25 oktober intog internationella crewet från Les Mills hela Globen-området. De tog sig hela vägen från andra sidan jordklotet, Nya Zealand, för att inspirera Les Mills-fan i Norden/Europa och spela in nya releaser i samtliga koncept.
För de som inte är så insatta i gruppträning och tycker att detta låter lite märkligt - tänk er känslan av en rockkoncert... så känns det!

Med ett kompisgäng på fler än 10 personer så blev det en väldigt lyckad och inspirerande helg. Vad som var bäst vet jag knappt. Att testa det nya konceptet "Les Mills Sprint" var väldigt roligt - och tufft! När helgen var över och det var dags att dra sig ner mot Skåne igen hade jag kört totalt 10 stycken pass och kroppen värkte både här och där... men shit vad skönt det var samtidigt!

Laddar fredag kväll med tapas!

Del av gänget efter filmning av Grit Strength 16

Supersvettiga passet Les Mills Sprint

Filmning av CXWORX 22

Efter mycket träning passade det utmärkt med burgare på TGI Fridays!

Från tanke till handling - nu ska jag flytta!

Det hela började 22 september med föreläsningen "Ett rikare liv" med Charlie Söderberg (från Lyxfällan). Jag kände mig erhört inspirerad och började titta lite närmre på mitt eget liv, och vad det är som gör mitt liv rikt. Vad behöver jag ändra för att bli lyckligare? Finns det saker jag bör ta tag i som jag kanske skjutit på lite väl länge?

Vad jag kom fram till är att jag inte bor riktigt så som jag skulle kunna, och hur man bor är trots allt något som kan starkt påverka ens lycka.
En vecka senare gjorde jag en värdering av lägenheten. Samma vecka träffade jag den mäklare som jag slutligen valde - Erik Olsson. Drygt två veckor efter föreläsningen fotograferades min lägenhet och på fredagen hamnade den på Hemnet.

Första visningen hölls sön 18 oktober kl. 14:15 - 15:15. Redan samma kväll var budgivningen igång.
Kl. 16:30 på måndagen 19 oktober skrev jag kontrakt med köparen.

Satan i gatan vad snabbt det gick!
Jag kan knappt tro att det är sant.
Nu finns det ingen återvändo.

Mina tid på Branteviksgatan närmar sig sitt slut och nu måste jag hitta en ny lya.
Jag kollar ständigt Hemnet, mäklare ringer mig flera gånger om dagen, och det gör även olika banker som vill erbjuda sina tjänster.
En viss lägenhet har nu fångat mitt intresse - det är kärlek vid första ögonblicket.
Nu hade jag velat spola en vecka eller så fram i tiden för att kunna se hur  det gått. Kan denna skönhet bli min?

Håll tummarna för mig!

Lidingöloppet 2015 - en löparupplevelse utöver det vanliga

Fredag 25 september var jag ledig från jobb för att flyga upp till Stockholm och förbereda mig för etapp nr 2 i min svenska klassiker. Allt gick smidigt och ca kl 13 var jag incheckad på vandrarhemmet "Old Town Lodge" - tveklöst det bästa vandrarhem jag bott på. Väldigt hemtrevlig miljö i detta fina 1600-talshus, fräscha toaletter och duschar, samt mysiga små avskilda krypin där man hade egen dörr som man kunde låsa om sig. Väl där mötte jag upp med Johan Borglin som också skulle ge sig på årets Lidingölopp. Efter en lunch baserad på pasta tog vi oss ut till Lidingö för att ta temperaturen på stämningen, hämta startnummer och kolla genom "mässan".
För att skingra tankarna från utmaningen nästkommande dag gick vi på bio på kvällen. Såg "No Escape" - underhållande, spännande men inte en film man ser mer än en gång.

Lördag morgon väckte klockan mig vid 08:30. Sömnen hade varit långt från perfekt - orolig - antagligen pga spänningen och nervositeten. Frukosten valde jag omsorgsfullt för att ge mig själv bästa förutsättningarna för en lugn mage: keso, yoghurt, grov macka med ost och ett glas juice. Tre timmar innan start fyllde jag på med en banan, och efter det inget mer förutom vatten.

Min start gick 13:50 - startgrupp 9. Jag hittade snabbt in i ett lagom tempo och två män som jag kunde följa hack-i-häl. De drog upp mitt tempo lite och underlättade för mig att komma fram i terrängen och bland de andra löparna. Milen passerade utan problem och jag fortsatte känna mig lätt i kroppen och benen var pigga. Kilometer efter kilometer rullade på. När jag närmade mig 19km började tröttheten slå till. Jag valde att dricka vatten eller energidricka, och vid 20km-passeringen tryckte jag i mig en halv giffel - den godaste giffel jag ätit i mitt liv! Från 20-23km var det blytungt, sen blev det bättre en kort tid för att sen bli tyngre igen. Det är ingen överdrift när folk varnar för den backiga terrängen på sista milen!
När jag passerade mållinjen slutade klockan på 2 timmar, 47 min, 59 sek.
Känslorna efter var smärta, illamående, glädje & stolthet. När jag väl slutat springa stumnade benen på mindre än 1 minut och efter det kändes det omöjligt att tänka att dessa samma ben hade kunnat springa för knappa 100 meter sedan. Jag är så väldigt tacksam för att min kropp tillät mig att springa 30000 meter trots slitskador. Nu ska den få en ordentlig återhämtning innan jag bygger den ännu starkare.

På kvällen firade jag och Johan tillsammans med familjen Voss - Andreas, Madeleine och lille Sebastian (samma sällskap jag hade vid Vansbro). Det blev en mycket välförtjänt god middag på en restaurang i Gamla Stan.

Söndagen fick jag chans att umgås med min kusin Fredrik, hans fru Hanna och döttrar Olivia och Matilda. Lunch på TGI Friday's uteservering i Kungsträdgården följt av en titt in i deras liv i Täby. Jättekul att få träffa dem alla och se hur de har det.
När flyget flög söderut den kvällen var hela bröstkorgen fylld av glädje och det gick inte att sluta le. Vilken underbar helg!

Att inse sina egna begränsningar

Fem och en halv vecka kvar till Lidingöloppet och mitt knä vill fortfarande inte så som jag vill. För jag vill ju springa långt, snabbt och ofta.
För ca 1 månad sedan inledde jag rehabilitering för att lösa löparknä i mitt högra knä. Jag hade så ont att jag haltade och knappt kunde lägga någon tyngd alls på benet. Visst har det blivit bättre och jag har börjat köra några små rundor i långsamt tempo, men det är långt ifrån bra.
Målet som initialt var att klara Lidingöloppet på sub. 2 timmar och 30 min, har jag fått ändra. Jag har fått inse att min kropp har sina begränsningar. Speciellt när den inte är fullt fungerande. Målet nu är att genomföra loppet in i mål, och förhoppningen är att kunna springa hela vägen. För en tävlingsmänniska som mig är det väldigt tråkigt att behöva sänka ribban, men samtidigt känns det som det enda vettiga. Det är inte värt att stressa upp sig och pressa sig själv till den grad att man riskerar dra på sig en allvarligare och mer långdragen skada.
När jag nu inte kan springa som vanligt kompenserar jag med styrketräning och konditionsträning i andra former, ex. landsvägscykling, crosstrainer och roddmaskin. Min sjukgymnast sa ju faktiskt att det bästa jag kan göra är att fortsätta träna, men endast träningsformer som inte gör ont.
Trots detta är jag vid gott humör och tänker redan på Vasaloppet och Vättern nästa år. Då ska det minsann gå undan och skador ska vara ett minne blott!

Malmö till Halmstad på racercykel

För en vecka sedan fick jag ett infall. En alldeles ypperlig ide' i min mening. De flesta andra tyckte det var ett lite smågalet och knäppt påhitt.
Jag skulle cykla från Malmö till Halmstad. I Halmstad skulle jag träffa min vän Jonas, hans Anna och lille son Erik. Jag gjorde lite research och förberedde mig på ett ordentligt och utmanande långdistanspass.
Vägen jag valde gick genom Lomma, Bjärred, Borgeby, Löddeköping, Hofterup, Ålstorp, Saxtorp, Tågarp, Mörarp, Bjuv, Ängelholm, Margretetorp, över Hallandsåsen till Östra Karup, sen mot Båstad, Mellbystrand, och sen följde jag Kattegattleden hela vägen till Halmstad.

Jag rullade från Malmö 07:15 måndag morgon, stannade vid två tillfällen för energidepå och ett antal gånger till för att checka kartan, klockan 13:15 knackade jag på hos Jonas i Halmstad. Cyklingen tog ganska exakt 5,5 timmar vilket gav mig en snitthastighet på 27,0km/h över 150km. Inte så pjåkigt med tanke på att jag körde helt ensam. Helt klart nöjd. Mat, umgänge och bad på Tylösand var den perfekta belöningen.
Dagen därpå fick jag skjuts till Helsingborg och därifrån cyklade jag till Malmö i en fruktansvärd motvind via Glumslövs backar och Landskrona, totalt 65 km.
Tisdag eftermiddag låg jag helt slagen på en brygga nere i västra hamnen och njöt av några av sommarens få och lätträknade soltimmar. Tänkte inte sätta mig på en sadel på ett tag efter...låt oss lämna ämnet där!

Siktet ställt mot Lidingöloppet - hinder på vägen

Med Vansbro avklarat är nu siktet ställt mot nästa utmaning - Lidingöloppet 26 september
Redan på måndagen efter Vansbrohelgen drog jag igång min helhjärtade satsning på löpning. Målet är att klara loppet på under 2 h och 30 min. För att lyckas med detta följer jag (med viss flexibilitet) följande träningsschema:

Mån: långlöpning (minst 90 min)
Tis: annan träning (pass på gym)
Ons: korta intervaller/backar
Tors: gym (styrka)
Fre: långa intervaller
Lör: annan konditionsträning ex. landsvägscykel
Sön: vila alt. lugn aktivitet

Dessvärre satte jag gasen i botten lite väl tidigt och känner nu av vad jag misstänker är början till löparknä. Aj aj aj! Inte alls optimalt och jag känner mig sviken av min kropp. Men gör om gör rätt är väl enda sättet nu. Rehabiliteringsövningar i förebyggande syfte, börja på en låg nivå och sedan höja den så långsamt att kroppen hänger med. På med lite zon-salva och knästöd från Rehband.

Ibland vill man tydligen lite för mycket! :(

Vansbrosimningen - roligaste simloppet i mitt liv

En Svensk Klassiker - Del 1 - Vansbrosimningen!

Att som en gammal elitsimmare säga att ett simlopp man gör när man absolut inte är i sin livs bästa simmarform, är det roligaste man gjort, det säger väl ändå något?

Vansbrosimningen (3000m) som gick av stapeln 4 juli, skedde under väldigt fina väderförhållanden och var en riktigt kul upplevelse. Solen gassade på och i skuggan var det 26-28 grader. Att dra på sig en våtdräkt var mindre kul kan jag meddela. Kände mig som en knubbsäl som höll på att växa ur sitt skinn. När uppvärmningen var över och det var dags att springa ner i vattnet så var det med glädje. I Vanån var det ca 18 grader och i Västerdalälven sjönk det en grad. Jag frös aldrig, men var inte heller för varm. Perfekt helt enkelt!

Första tanken som slog mig när jag började simma: "Herre gud så mörkt det är!" Kunde knappt se handen framför mig. Jag lyckades snabbt ta mig fram till främre delen av min startgrupp, och redan vid första 500m-markeringen var vi ikapp de långsammaste simmarna från startgruppen innan. För mig var den stora utmaningen just då att hålla koll på vilken riktning jag skulle simma. De vita bojorna var tänkta att hjälpa till med detta. Dessvärre var hela mitt synfält fullt av små vita guppande prickar eftersom startgruppen innan hade vita badmössor. Förvirringen var total. Fötterna krampade vid 5 tillfällen. Samma sak händer när jag simmar i bassäng så det var inte oväntat. Det var bara att sluta simma med det benet och crawla vidare.

Vid 2000m-markeringen vände vi uppströms och trängseln ökade markant när alla ville simma så nära bryggorna som möjligt för att undkomma de startaste strömmarna. Det blev ett väldigt zickzackande och armbådande, men framåt kom jag. I mål stannade klockan på 42:02 och därmed var del 1 på min klassikerresa färdig.

Senare fick jag veta att denna tid räckte till plats 58 bland tjejerna och 207 bland de totalt ca 9000 deltagarna. Det räckte dessutom till att kvalificera mig till en elitstartgrupp om jag kör Vansbro igen närmsta 3 åren. Mycket trevligt!

I övrigt var det en mycket trevlig helg, trots att ca 15 timmar spenderades i en bil. Att få åka med familjen Voss (Madde, Andreas och lille Sebastian) var både mysigt och roligt. Är väldigt glad att de gick med på att dras med mig en hel helg.

Blod(omloppet), svett & tårar

I tisdags var det dags för Malmöborna att springa årets Blodomlopp. Dagen till ära hade fina regntyngda moln rullat in över den skånska kusten och den där klassiska blåsten visade upp sin bästa sida. För mig var det tredje gången som jag ställde upp i Blodomloppet, men första gången som jag gjorde det tillsammans med en grupp kollegor.

Mina starka Hiltikollegor (några saknas)

De andra gångerna har jag sett på företagsgrupperna med avundsjuka och tänkt hur gärna jag också ville vara del av en sådan grupp. Lyckan var stor att få ställa upp med 25 kollegor från Hilti detta året. Vi skulle varit fler, men blev lite manfall av olika anledningar. Jag är riktigt imponerad över hur alla genomförde det som de beslutat sig för att göra och att de flesta (om inte alla) nådde de mål de själva satt. Det var allt från att nå en viss tid till att klara milen för första gången.
Jag var mest glad för alla andras skull och att det blev ett lyckat arrangemang, men ska inte sticka under stolen med det faktum att jag själv var väldigt nöjd med mitt eget lopp. Mitt mål var att komma under 44 minuter på milen. När jag gick över mållinjen stannade klockan på 43:42 - ca 1 minuter bättre än tidigare personbästa. Det räckte till en tionde plats bland damerna och plats 100 bland samtliga som ställde upp på 10 km.


Morgonlöpning - min nya rutin

För tredje veckan på raken har jag lyckats avverka en lite längre löprunda innan jag stämplar in på jobb kl. 08:00. Tanken är att om kropp och väder tillåter så ska jag försöka göra detta en gång i veckan hela sommaren igenom (med undantag för semestern då givetvis).
Känslan är riktigt härlig när jag står i den svalkande duschen, pulsen börjar komma ner och svetten rinner bort. Dagens träning avklarad och klockan är inte ens 8! Detta betyder att eftermiddag/kväll är helt öppen för socialt umgänge, vila/ta det lugnt eller andra trevliga aktiviteter.
Första gången blev det 12 km, idag och senast blev det 14 km.
Dagens löprunda körde jag upplägg:
5 x (1km medelfart + 1km högt tempo) + 4km snittfart för 10km på 50min.
Om man ska lita på appen "Nike running" så klockade jag först 10k på 44min, 30sek. Positiva besked inför Blodomloppet i Malmö 12 maj, med andra ord.

Toughest - nöjd, glad, blåslagen!

2 maj kl 14:50 gick startsignalen för min grupp.

Från att ha varit väldigt lugn och knappt tänkt på loppet förrän närmsta veckan så var jag så nervös att jag nästan mådde illa. Att banan var tuff hade jag insett när jag under förmiddagen på TV sett eliten köra (kanal 12).

Så kom första hindret - inga större problem där!

Så kom det blötaste hindert och kanske även det obehagligaste.
Lungorna drogs ihop i det 9-gradiga vattnet och jag började hyperventilera.
"Upp! Fort som fan", var enda tanken när jag sprattlade mig fram.

 

Ganska slitsamt, men definitivt roligt hinder! Plask plask!

Väldigt nöjd när jag lyckades ta mig hela vägen ut och plinga i klockan.

Som jag misstänkte så var det hinder som krävde greppstyrka som var min svaghet.
På denna nådde jag upp till toppen innan händerna gled.

Lerinpackning! Var oerhört snygg vid målgång :)

Kanske det mentalt jobbigaste hindret för många. Det var många som
stannade upp och stod och stirrade på hindret länge innan de testade.

När man väl släppt den mentala spärren och gjort ett hopp tyckte jag inte att det var svårt.
Snarare roligt faktiskt!

 

I mål stannade klockan på

1h 15min 38 sek

Placering blev 32:e bland kvinnorna, och 561:a totalt

Värkande muskler, leder samt ca 15 blåmärke var övriga resultat från loppet.

Men tusan vad roligt det var!  Kommer absolut ställa upp igen - och då ska jag jaga ännu högre placering!

Toughest Malmö - nedräkning påbörjad och växande nervositet!

Helt plötsligt känns det väldigt verkligt och oerhört nära i tid...
Vad har jag gett mig in på egentligen?

 
Träningen har gått bra, men är starkast i främst löpningen. Backar, sprinta, hoppa, plåga sig genom istank och andra vattenhinder oroar mig inte trots att jag vet det kommer klart bli tufft. Frågan är hur mycket benstyrkan kommer hjälpa mig vid ex. repklättring och monkeybars (mitt eget personliga helvete - som tydligen kommer dyka upp i inte mindre än 3 hinder!). Allt där det handlar om att förflytta min egen kroppsvikt med bara armarna till hjälp är väldigt svårt. Förhoppningsvis är jag lite förberedd i alla fall efter att ha blivit starkare i rygg och armar med hjälp av min PT denna våren.
Min inställning är att det kommer bli jäkligt spännande att delta och allt jag kan göra är mitt bästa. Främsta målet får bli att klara mig igenom. Placera mig så bra som möjligt får vara prioritering nr 2.

Toughest hinderbana i Malmö

 

Alpro Coconut Almond Milk - I'm in love!

I förrgår snubblade jag över denna nyhet i mjölkdisken på Hemköp - Alpros Kokosmandeldryck.
"Varför inte?" tänkte jag och stoppade ner den i korgen.
Testkörde den för första gången igår morse. Solen värmde min balkong och med solglasögon och morgonskor på intog jag mina nylackade balkongmöbler med smoothie och tidning i högsta hugg.
Resultat av smoothien? Sjukt gott var det!
Gillar man nötig smak och kokos då är det denna dryck man ska göra sin smoothie på.

Denna gång tog jag:
2 dl kokosmandeldryck
1 banan
1 dl frusna blåbär
1 msk hampafrön

Nyttiga matlådan från Nilssons eget kök

Många på mitt jobb verkar eftersträva en aktiv livsstil och det känns så härligt att få ta del av en sådan atmosfär dagligen. Det är inte ovanligt att man kikar på grannens mat i matsalen och diskuterar dess innehåll och nyttigheter, eller att man pratar om olika träningsformer. En del kör 5:2-diet, vissa för LCHF och en del äter så klart vanlig svensk husmanskost och allt vad det innebär. Inga rätt eller fel tycker jag. Min egen stil är just "egen", en del skrattar lite skämtsamt när de ser mina matlådor, men de menar att de är imponerade att jag "orkar". Anledningen att jag orkar är att jag verkligen inte tycker det är något jobbigt, snarare att det är roligt. Lunchen är den längsta pausen under jobbdagen och f** om jag ska sitta där med en torr macka...

Exempel på lunchlådor från senaste veckorna:

• Rödbetsquinoa, morot- och getostbiffar med ärtpest (veg)
• Turkisk linssoppa med surdegsfralla (veg)
• Pulled pork och sallad i pitabröd
• Chili med en klick turkisk yoghurt (10%) och en skiva bröd

Med tanke på mat så slog det mig igår att jag väldigt sällan lagar samma mat två gånger. Och gör jag det så är det lång tid mellan gångerna. Varför är det så frågade jag mig själv? Det är ju knappast så att jag hela tiden lagar massa äcklig mat som jag aldrig vill göra om igen. Så kom jag hem och såg en hög med utklippta recept ligga på soffbordet och då stod svaret väldigt tydligt. Där finns helt enkelt för många intressanta maträtter jag vill testa för att jag ska hinna både avverka nya recept och göra om gamla testade recept. Ett lyxproblem helt enkelt!

Tips! Istället för att leta dig genom djungeln av olika müsli och flingor i mataffären, välj de saker just du tycker om och gör din egen. Det är inte svårt och du kan själv göra den så nyttig/söt/glutenfri etc. som du vill. I denna blandning finns det bl.a. torkade tranbär/persika, kokosflingor, gojibär, pumpakärnor, lite honung, chiafrön, blötlagt bovete (rostat i ugn).

Nytt år, nya utmaningar och mycket glädje

2015 är här och året så långt ser ljust ut - mycket ljust rent av!

Resor
En del resor är inplanerade mer eller mindre bestämt.
- I januari blir det en ny tripp till Manchester för utbildning i jobbet. För att utnyttja besöket till max avslutar jag veckan med ett besök hos mina vänner nere i Londontrakten.
- I slutet av februari bjuder jag min syster på ett lång-weekend-äventyr i Skottland. Vi ska se både Edinburgh och skotska höglandet.
- I sommar planerar jag och två vänner en resa till värmen. Riktigt vart har vi inte spikat.
- I senare delen av augusti åker jag tillsammans med alla mina kollegor på kick-off i Bayern. Ska bli helt fantastiskt roligt!

Karriär
Jag trivs väldigt bra på min arbetsplats och känner att detta året kan vad som helst hända. Det finns goda möjligheter för mig att visa vad jag går för. Varje dag är en ny möjlighet. Ingen kommer att lägga saker i knäet på mig, utan det är upp till mig att ta för mig och visa initiativ. Jag har redan påbörjat ett litet projekt och ska göra allt jag kan för att ro det i land.

En svensk klassiker
Jajemen, nu har jag gjort slag i saken och äntligen anmält mig. Under 2015 kommer det bli Vansbrosimningen (4 juli) och sedan Lidingöloppet (26e sept). Vasaloppet och Vätternrundan kommer jag utföra 2016. Efter flera års önskan om att kunna göra det, känner jag nu att jag har både tiden och de ekonomiska förutsättningarna för att det ska vara möjligt. När ingen ville göra det med mig, tänkte jag "varför ska jag låta det stoppa mig?", så jag anmälde mig helt själv. Men som tur är så känner jag en del träningsglada människor som vill göra delar av klassikern/håller redan på med en klassiker. Väldigt oväntat så blev det sen ändå att jag fick sällskap av en kille jag lärde känna genom roddklubben i Malmö för ett antal år sedan. Känns super att ha någon att dela denna upplevelsen och utmaningen med!

Bloggen kommer nu ha fokus på träning och laddning inför just klassikern men även en del andra lopp som jag tänker göra under året, ex. Toughest i Malmö (5e maj).