Blod(omloppet), svett & tårar

I tisdags var det dags för Malmöborna att springa årets Blodomlopp. Dagen till ära hade fina regntyngda moln rullat in över den skånska kusten och den där klassiska blåsten visade upp sin bästa sida. För mig var det tredje gången som jag ställde upp i Blodomloppet, men första gången som jag gjorde det tillsammans med en grupp kollegor.

Mina starka Hiltikollegor (några saknas)

De andra gångerna har jag sett på företagsgrupperna med avundsjuka och tänkt hur gärna jag också ville vara del av en sådan grupp. Lyckan var stor att få ställa upp med 25 kollegor från Hilti detta året. Vi skulle varit fler, men blev lite manfall av olika anledningar. Jag är riktigt imponerad över hur alla genomförde det som de beslutat sig för att göra och att de flesta (om inte alla) nådde de mål de själva satt. Det var allt från att nå en viss tid till att klara milen för första gången.
Jag var mest glad för alla andras skull och att det blev ett lyckat arrangemang, men ska inte sticka under stolen med det faktum att jag själv var väldigt nöjd med mitt eget lopp. Mitt mål var att komma under 44 minuter på milen. När jag gick över mållinjen stannade klockan på 43:42 - ca 1 minuter bättre än tidigare personbästa. Det räckte till en tionde plats bland damerna och plats 100 bland samtliga som ställde upp på 10 km.


Morgonlöpning - min nya rutin

För tredje veckan på raken har jag lyckats avverka en lite längre löprunda innan jag stämplar in på jobb kl. 08:00. Tanken är att om kropp och väder tillåter så ska jag försöka göra detta en gång i veckan hela sommaren igenom (med undantag för semestern då givetvis).
Känslan är riktigt härlig när jag står i den svalkande duschen, pulsen börjar komma ner och svetten rinner bort. Dagens träning avklarad och klockan är inte ens 8! Detta betyder att eftermiddag/kväll är helt öppen för socialt umgänge, vila/ta det lugnt eller andra trevliga aktiviteter.
Första gången blev det 12 km, idag och senast blev det 14 km.
Dagens löprunda körde jag upplägg:
5 x (1km medelfart + 1km högt tempo) + 4km snittfart för 10km på 50min.
Om man ska lita på appen "Nike running" så klockade jag först 10k på 44min, 30sek. Positiva besked inför Blodomloppet i Malmö 12 maj, med andra ord.

Toughest - nöjd, glad, blåslagen!

2 maj kl 14:50 gick startsignalen för min grupp.

Från att ha varit väldigt lugn och knappt tänkt på loppet förrän närmsta veckan så var jag så nervös att jag nästan mådde illa. Att banan var tuff hade jag insett när jag under förmiddagen på TV sett eliten köra (kanal 12).

Så kom första hindret - inga större problem där!

Så kom det blötaste hindert och kanske även det obehagligaste.
Lungorna drogs ihop i det 9-gradiga vattnet och jag började hyperventilera.
"Upp! Fort som fan", var enda tanken när jag sprattlade mig fram.

 

Ganska slitsamt, men definitivt roligt hinder! Plask plask!

Väldigt nöjd när jag lyckades ta mig hela vägen ut och plinga i klockan.

Som jag misstänkte så var det hinder som krävde greppstyrka som var min svaghet.
På denna nådde jag upp till toppen innan händerna gled.

Lerinpackning! Var oerhört snygg vid målgång :)

Kanske det mentalt jobbigaste hindret för många. Det var många som
stannade upp och stod och stirrade på hindret länge innan de testade.

När man väl släppt den mentala spärren och gjort ett hopp tyckte jag inte att det var svårt.
Snarare roligt faktiskt!

 

I mål stannade klockan på

1h 15min 38 sek

Placering blev 32:e bland kvinnorna, och 561:a totalt

Värkande muskler, leder samt ca 15 blåmärke var övriga resultat från loppet.

Men tusan vad roligt det var!  Kommer absolut ställa upp igen - och då ska jag jaga ännu högre placering!