Toughest - nöjd, glad, blåslagen!

2 maj kl 14:50 gick startsignalen för min grupp.

Från att ha varit väldigt lugn och knappt tänkt på loppet förrän närmsta veckan så var jag så nervös att jag nästan mådde illa. Att banan var tuff hade jag insett när jag under förmiddagen på TV sett eliten köra (kanal 12).

Så kom första hindret - inga större problem där!

Så kom det blötaste hindert och kanske även det obehagligaste.
Lungorna drogs ihop i det 9-gradiga vattnet och jag började hyperventilera.
"Upp! Fort som fan", var enda tanken när jag sprattlade mig fram.

 

Ganska slitsamt, men definitivt roligt hinder! Plask plask!

Väldigt nöjd när jag lyckades ta mig hela vägen ut och plinga i klockan.

Som jag misstänkte så var det hinder som krävde greppstyrka som var min svaghet.
På denna nådde jag upp till toppen innan händerna gled.

Lerinpackning! Var oerhört snygg vid målgång :)

Kanske det mentalt jobbigaste hindret för många. Det var många som
stannade upp och stod och stirrade på hindret länge innan de testade.

När man väl släppt den mentala spärren och gjort ett hopp tyckte jag inte att det var svårt.
Snarare roligt faktiskt!

 

I mål stannade klockan på

1h 15min 38 sek

Placering blev 32:e bland kvinnorna, och 561:a totalt

Värkande muskler, leder samt ca 15 blåmärke var övriga resultat från loppet.

Men tusan vad roligt det var!  Kommer absolut ställa upp igen - och då ska jag jaga ännu högre placering!