Har du någon gång slagit av tanken "jag kanske skulle göra en Svensk Klassiker"? I så fall har du redan tagit det första lilla steget. Steget där du faktiskt kan se dig själv göra det. För om du har börjat tänka tanken då är du, tro det eller ej, redan en liten bit på väg. Men sen är ju nästa steg desto svårare, det är då du går från tanke till handling.
Jag som är mitt uppe i min klassiker, tänkte att det kan vara värt att backa bandet lite för att se vad det är som fick mig att göra det, vilka hinder jag stött på och hur jag tränat för att nå de resultat jag fått hittills. Förhoppningsvis finns det någon inspiration eller lärdom jag kan kan dela med mig av och som kan vara till stöd för någon annan som fastnat på steg 1 - "kanske ska jag".
I denna första delen tänker jag fokusera på "mr Men". Mr Men är den där rösten i bakhuvudet, eller den där onda lilla djävulen som sitter på din axel, som möter upp alla dina goda idéer, tankar och drömmar med ett stort MEN. "Men ska du verkligen du?" "Men har du tid med det?" "Men har du råd till det?" "Men är det rätt tid för det just nu, du kanske ska vänta?" "Men tänk om du misslyckas". Jag tror att mr Men dyker upp förr eller senare för alla människor, skillnaden är hur du gör för att bemöta denna figurs motargument och om du lyckas övervinna alla dessa MEN som slängs i ditt ansikte. Personligen stöter jag på mr Men dagligen och ibland vet jag att det är pga hans motstånd som jag kanske fegar ur och väljer att inte göra en viss sak. Men ibland är jag också väldigt tacksam för mr Men och att han utmanar mig att tänka efter flera gånger om innan jag kastar mig in i något.
Jag hade i flera år tänkt "det vore häftigt att göra en klassiker", men mr Men hade länge många motargument som fick mig att hålla tillbaka.
- Men är det verkligen något du ska prioritera just nu?
- Men tänk hur mycket tid det kommer ta...
- Men hur ska du få ihop logistiken?
- Men du känner ju ingen annan som vill göra det med dig...
Av dessa MEN så var det den sista som hängde kvar allra längst och det som var det största hindret för mig. När jag frågade mig runt i min umgängeskrets om vi inte skulle göra en Svensk Klassiker tillsammans fick jag lite olika entusiastiska svar. Många svarade "det vore roligt", "ja, men det kan vi göra...", "absolut"... men när det kom ner till kritan så var där ingen som verkligen riktigt menade att de ville köpa biljetten och haka på!
Jag vände mig då tillbaka till mr Men med motfrågan: Varför ska jag skjuta på mina drömmar bara för att ingen annan vill göra det med mig? Är jag så beroende av vad andra människor gör eller inte gör? Klarar jag inte av att göra saker ensam?". Ska jag vänta på att andra ska komma lika långt i tankarna som jag själv, ja då kanske det inte alls blir av. Jag känner mig redo så nu kör jag!
Det är klart att jag hade föredragit att göra och uppleva en svensk klassiker tillsammans med en grupp vänner, men oavsett om de kört det med mig eller ej så har jag haft ett underbart stöd hela vägen. Jag tog tag i det, anmälde mig till alla loppen och berättade sedan vitt och brett att jag ska göra en klassiker!
Jag är så tacksam för mina vänner och min familj som följer mig på min resa och hejar på hemifrån. Jag har även haft turen att olika vänner velat köra olika etapper i den svenska klassikern, så ensam på riktigt blev jag aldrig. Och något man ska veta om man bråttas med samma MEN som jag gjorde, varje år fullgörs ca 9000 svenska klassiker, så du är långt från ensamma. Alla fyra loppen är fantastiska tillställningar, och vad jag har upplevt så känns det som att den typiskt svenska återhållsamheten är lagd åt sidan dessa dagar, alla pratar med alla, man delar ju trots allt något väldigt speciellt.
Fundera på vilka dina olika MEN är, skriv ned dem i ordning, vilket argument är det tyngsta till varför du inte ska göra en Svensk Klassiker (eller någon annan utmaning som du länge funderat på)? Och hur kan du övervinna den?