Okej, nej nu får det räcka!
Borta är de positiva tankarna.
De är ersatta av ilska, besvikelse och irritation. Efter ett samtal med
Akademikernas A-kassa har jag fått lite information om vad som gäller för oss
arbetslösa som trots allt lyckats hitta någon liten timanställning som kan
hjälpa ekonomin gå runt. Det enkla budskapet: Don’t do it!
Låt
mig förklara hur våra kära politiker har lagt upp det hela. 2007 tog de ett
beslut som medför att arbetssökande bara kan få A-kassa i 75 dagar samtidigt
som de har deltid/timanställning. Då blev jag först bara lite sur. Min tolkning
var ju trots allt att endast de dagar då jag faktiskt arbetade timmar skulle
räknas mot dessa 75 dagar. Men så var det inte! Faktum är att alla dagar i
veckan räknas som deltidsdagar även om jag bara en av dessa dagar arbetar så
lite som en timme. Nu blev jag mer än sur, jag blev kokande ursinnig. Var i
helvete ligger logiken i det? Jag ställde frågan till den stackars handläggare
som råkat få mitt samtal. Hennes ursäktande förklaring var att de övriga
dagarna räknas som att jag har ”möjlighet till arbete”. Möjlighet till arbete?
Skojar ni? Om jag hade möjlighet till arbete, tror ni inte att jag hade tagit
den? Här vill jag dock tillägga att detta inte är A-kassans fel. Beslutet är tagit på regeringsnivå, så det är därmed dit jag riktar min kritik.
Idag
ser jag på Sverige med nya ögon. Jag ser rött och svär högt inombords. ”Fucking
jävla skitsystem*. Vem var det som kom på den här strålande idén? Tack vare
detta system som tar för givet att alla människor försöker lura systemet och
sno till sig mer pengar än de förtjänar, kommer jag inom en mycket snar framtid
behöva sluta min timanställning som gruppträningsinstruktör. Detta jobb är min
enda ljusglimt i vardagen och är det som gör det möjligt för mig att hålla ihop
trots att det ibland känns som jag ska gå i sönder.
Tack för den - over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar