Hade någon sagt till mig för ett år
sedan att det är helt normalt, inte alls enstöringsbeteende, att sitta på ett
fik utan sällskap, då hade jag antagligen skrattat. Men inne i den mysiga
atmosfären på Espresso House så verkar det vara snarare normen. Här sitter jag
med min dator, och liksom så många andra smuttar jag på kaffe helt ensam. Och
det känns inte alls konstigt. Det känns bra!
Det är
värt den där slanten jag spenderar på kaffe och en macka, att sitta i ett rum
med avslappnande musik och lätt sorl av röster. Fantasin och kreativiteten
tycks få ordentlig kick av detta och min hjärna spottar ur sig ord snabbare än
mina fingrar hinner skriva på tangenterna. Jag får gjort mycket på väldigt kort
tid. Hemma i lägenheten känner jag mig konstant distraherad av disken, tvätten,
den obäddade sängen, de där fotografierna jag borde fixa klart och en och annan
dammråtta som kallar på min uppmärksamhet. Det är bara att inse, det är inte
ofta jag arbetar effektivt hemma.
Nej,
sätta mig på ett café ensam är nog den bästa idén jag haft på länge!
Det
här med miljöombyte är verkligen inte dumt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar