"Det är ju bara en tand"...eller?

Just nu känner jag mig lite smått patetisk och löjlig, men jag måste få utrymme att beklaga mig. I tisdags var det dags för operation för att ta ut visdomstand i höger del av underkäken. Det innebar tre sprutor lokalbedövning som sträckte sig från halva tungan upp till höger öra. Själva operation gick hur bra som helst, men ljudet av borrande och knakande när roten lossnar från käken är ju allt annat än mysigt. Efteråt både kände jag mig, och såg ut som, en hamster. Sött! 

Jag hade innan ingreppet varit väldigt positiv och tänkt "Hur jobbigt kan det vara? Det är ju bara en tand!"... även efteråt kände jag mig positiv, men den känslan avtog i takt med att bedövningen släppte framåt kvällen. Då växte tycka-synd-om-mig-själv-känslorna. För er som inte tagit bort en visdomstand... Det är inte bara att tänka "det är bara en tand", det är konstant smärta, blodsmak i munnen som inte vill ge med sig, illamående och huvudvärk. Igår, onsdag, körde jag både spinning och CX, och det var under illamående och blod i munnen. Blod, svett och tårar på riktigt! 

När tandläkaren idag ringde för att se efter hur jag mådde, nappade jag genast på förslaget att få utskrivet starka ordentliga värktabletter. Efter kvällens Indoor Walking och styrketräning, har jag nu drogat ner mig och ätit smarrig kladdkaka för att fira syrrans jobberbjudande.

Nu har jag klagat klart. 

Hamstern checkar ut!